Ismönster
Det är så vackert ute nu, trots att det varit en grå dag. Vid promenaden passerade vi bron över ån och isen har jättefina mönster.
Så vackert med natur!
kram
Nystickat
Nu har både maken och jag fått varma vantar i finfin ull! Gosigt värre och trevligt tidsfördriv framför tv:n.
Makens naturvita
Mina randiga
Skönt nu när vinterkylan kom tillbaka;)
Kram
Secondhandfynd
Igår var jag inte bara till biblan och lånade läsvärda saker, jag var till vårt lilla samhälles bättre second handbutik också. De har lite av varje där, eller mycket av varje kanske är ett bättre ord :)
I alla fall kom jag hem med detta:
Härligt stora mjuka flumbyxor - den nyfikna katten hade jag redan ;)
Härligt vid jeansklänning med fickor i sidsömmarna
Mjuk och skön omlottklänning
Skjortklänning i ekologiskt tyg.
Jag fick också med mig en färgglad gardin och ett långt trähalsband, alltihopa till priset av 185 kronor! Fantastiskt. Allt är i fint skick, ser knappt använt ut och passade som hand i handske. Bara topp alltså.
Nu ska jag kika lite i Mandelmann-boken innan vi åker till smågosarna en stund. Det har varit för lite gos nu, så det måste vi ta ikapp:)
Hej hopp från mig
Biblofynd
En sväng till biblan lönade sig verkligen! Lookilooki, favoriterna i bokform:
Imorgon blir det läsa av!
Kram
Systuga
En av mina favorithobbys är att sy, det är så himla roligt att skapa med lite tyg:)
Jag gillar ju också återbruk, att ta vara på saker och hitta nya användningsområden för dem. Här har jag återbrukat tröjor som maken skulle slänga - klippt av dem under ärmarna och vänt på dem bara. Lite dekorationer med virknålen och så är de som nya!
Jag gillar ju också att fynda, det är alltid mycket roligare än att betala fullpris hehe:) Av en liten stuvbit från IKEA sydde jag en användbar kasse till det facila priset av 7 kronor. Lite tid och lite tråd, sen så. Mycket nöjd!
Fler projekt kommer när jag har mer tid!
Kram
Vattenbrist
Det här låg i brevlådan igår. Enkel match tänkte vi och tappade upp vatten i hink, kannor och några petflaskor. "Det är ju under dagen, vi är ju ändå inte hemma, men utifallatt..."
Tack och lov att vi förberedde oss säger jag nu. I skrivande stund är klockan halv elva och vi har precis fått lite bubbel i rören. Vi har kunnat hälla vatten i toan och spolat, vi har kunnat skölja av disken efter middagen, vi har kunnat dricka vatten och tvätta oss. Stackars de som inte förberedde sig! Kanske tänkte att ja, men då är ju vattnet tillbaka innan vi är hemma och ska laga middag/duscha ungarna/spola på toaletterna etc.
På kommunens sida står att när vattnet kommer tillbaka måste det kokas tills vi får nya besked. Tack. Precis det man tänker på en stressig morgon med ungar och hundar och klockan går... Ja, inte vi då. Vi har ju förberett oss. Men andra som trodde att det skulle vara klart klockan 16 och att man skulle kunna använda vatten som vanligt efter det. Förresten, tack också för att ni inte hade ett tappställe här så man kan hämta rent dricksvatten. Vi har ju trots allt bara en mil till närmsta mack och släpa vatten på bussen vet jag inte.... nä...
Jaja, det är bättre imorgon;)
Fin dag
Vi har haft en så mysig helg här hemma med stora barnbarnet! Hon ringde själv i fredags och frågade om hon fick komma på lördagen och sova över. Självklart! Det är ju så roligt med henne, full av aktivitet och säger massor med skojiga saker. Och så är det så mysigt att lyssna på hennes andning när hon sover mellan oss i sängen, varm och go.
Vi har haft spökrunda i ett mörkt rum, ritat och pysslat, lekt med hunden ute på åkern, sett på Tingelingfilmer, ätit god mat och frukost, gosat och pratat. En toppenhelg helt enkelt!
I morse när jag gick ut med hunden var det så himla fint ute, solen på uppgång lovade en fin dag:
Alldeles fantastiskt fint!
Kram
Del 3
Ja, tredje och sista delen om operationen. Jag sov en natt på sjukhuset, åt god frukost, hade utskrivningssamtal med kirurgen. Hon berättade ju om trasslet med stämbandsnerverna och bisköldkörtlarna och sa också att jag nu måste äta medicin resten av mitt liv. Inte bara levaxin för att kompensera för sköldkörteln, utan också kalk för att bisköldkörtlarna skadats. De tar hand om kroppens salt- och kalkbalans bland annat och är livsnödvändiga även de. Så nu äter jag medicin dagligen och måste alltid ha med mig i väskan ifall jag inte är hemma vid tidpunkten de ska tas, vilket är vid olika tillfällen. Men jag är frisk!
När maken hämtade mig på KS kände han inte igen min röst alls, den lät så ynklig. Så var den i flera dagar, väldigt tunn. Det blev ju bättre, men var ansträngt länge. Jag hade till exempel svårt att uttala vissa ljud, som "o" i ost, det var nästan omöjligt ett tag. Jag fick verkligen ta det lugnt och arbeta mig igenom ljudet. Att jobba efter åtta sjukskrivningsdagar skulle inte ha varit möjligt, så det var tur att det var sommarlov.
Nu fick jag ha plåster på ärret dygnet runt, inte sola och inte bada. Inte träna heller, fast det kände jag inte direkt för ändå;) Mellan tre och fyra månader ska tejp sitta efter operationen för att få ett så fint ärr som möjligt.
Förberedd för dusch. Gladpack och mycket tejp...
Vilar från tejp på natten efter en tid eftersom jag får väldigt mycket kli av den. Nästan osynligt ärr!
Knappt synligt, bådar gott.
Ärret efter ett halvår. Syns mycket mer nu än tidigare av någon anledning.
I början när jag tog av tejpen tyckte jag att alla tittade på min hals, men nu tänker jag inte så mycket på det. Skulle aldrig falla mig in att täcka över och försöka dölja. Det här är jag och så här ser jag ut, ärret är en del av mig. Jag är väldigt glad att jag är frisk idag och hymlar inte med att jag varit riktigt sjuk. På återbesöket hos endo efter en månad berättade läkaren att sköldkörteln hade varit inflammerad när de tog den, så inte undra på att jag inte mått bra innan den plockades bort. Levaxin kan inte bära upp alla funktioner som sköldkörteln har i kroppen, men det mesta. Den del som handlar om ämnesomsättning verkar inte medicinen klara av riktigt bra tyvärr..... inte trötthet heller tror jag;) Saker som jag kan diskutera när jag ska på koll igen om ett halvår. Men jag är frisk!
Kram
Operation del 2
Ja, jag är kvar i det som hände runt min sköldkörteloperation för sex månader sen. Det var den 13 juli, mitt i smällheta sommaren. Jag kom dit fastande som man skulle vara, men inte speciellt hungrig. Inte ens nervös. Den där bullen var mer till besvär nu och jag behövde göra något åt det. Enda vägen var operation, så det var bara att ställa in sig på det.
På KS gör man många sådana operationer varje år, så det var jag inte orolig för. Läkaren på endokrinologen var trevlig och förtroendeingivande, så det kändes som jag var i trygga händer.
När jag vaknade upp efter operationen var jag ganska groggy. Jag minns att det var en kvinnlig röst som upprepade mitt namn och sa att det var dags att vakna nu. Så småningom tog jag mig ut ur dimman och började se mig omkring. Sköterskan pratade med mig och ville att jag skulle svara. "Krax krax" lät det som ur min mun. Jag fick dricka vatten och göra nya försök. Sen fick jag vila lite till. Jag har för mig att jag fick ta nya prover i armvecket och att det var en sköterskeelev som gjorde det, det var några stycken som pratade samtidigt och jag var inte riktigt klar i huvudet ännu efter narkosen. Det gick bra med proverna, jag kunde kraxa som svar på tilltal och jag hade svinont i halsen. Sköterskan sa att det brukade påminna om ordentlig halsfluss och det gjorde det faktiskt.
Efter ett tag blev jag hämtad upp till avdelningen och fick en plats nära fönstret. Draperier drogs för, precis som det var för de andra sängarna, och det kändes som att vara med i en sjukhusserie;)
Jag blev informerad om att jag skulle ringa när det var dags för kissning, inte försöka på egen hand. Så fort jag hade klarat toabesöket skulle jag få middag. Vid sjutiden (tror jag, allt är fortfarande lite oklart) tog jag och droppställningen en promenad till toan med en sköterska vid armen. Benen var lite darriga, men med stödet gick det bra att gå. Sen fick jag beställa middag! Det fanns en lång lista av goda saker att välja mellan och jag valde något med mycket blomkål. När maten kom efter en stund smakade den himmelskt! Efter att ha fastat sedan kvällen innan var det jättegott att äta. Jag var lite orolig att det skulle kännas i halsen, men det gjorde det inte alls.
Sen var jag jättetrött. Hade lite sms-kontakt med nära och kära, att prata var svårt. Det blev tidig kväll men ont om sömn. Det kom nya patienter, det var en kvinna som hade grymt ont någonstans och skrek mycket. Hon var från ett annat land så det var tolkar och släktingar där. Så fort hennes smärtstillande tog sov både hon och jag...
På morgonen fick man tassa ut till korridoren och vid en dörröppning till köket stod en snäll man och tog emot frukostbeställning. Oj, så mycket gott jag åt!
Orkade inte ens hälften av det här, men det smakade riktigt bra.
Efter frukost kom kirurgen som opererat mig och vi hade ett utskrivningssamtal. Eller hon pratade och jag kraxade... Hon berättade att min lilla knöl i halsen inte hade varit så liten ändå. Den hade vuxit in i stämbanden, så de hade fått frilägga nerver för att överhuvudtaget kunna ta bort sköldisen. Dessutom hade bisköldkörtlarna också trasslat in sig och en av de fyra små, inte större än ett risgryn, hade de fått operera ut ur sköldkörteln och sy tillbaka på sin plats. Det hade alltså blivit mer komplicerat än väntat. Hon var lite orolig för min röst, hon märkte ju att den var jättesvag, och sa att det får visa sig med tiden om det blir komplikationer av operationen. Isåfall skulle jag få komma till logoped och lära mig prata på nytt. Jag blev sjukskriven i åtta arbetsdagar, tills dess borde jag vara på banan igen (nu var det onsdag, så till fredagen veckan därpå alltså). Under tiden skulle jag använda min röst och försöka så mycket som möjligt att prata.
Jag ringde maken med en ynklig liten röst och sa att nu var det dags för hämtning....
Det blir så långt det här, men min berättelse känns ändå viktig för mig att ha kvar. Det är möjligt att det är en rutinoperation för dem, men för mig är det en ovanlig händelse och förhoppningsvis once in a lifetime.
Fortsättning följer....
Kram
För ett halvår sen...
Idag är det sex månader sedan jag opererade mig. Den där stora bullen, eller limpan, på halsen försvann. Eller stora, det syntes inte så mycket på utsidan, men det kändes ordentligt när jag böjde på huvudet eller vred på nacken. Den där bullen som var en förvuxen sköldkörtel hade haft god tid på sig att växa. Det var ju flera år sedan jag började märka av problemen med att svälja och blev skickad till endokrinologen ganska omgående. Där togs prover och gjordes ultraljud, men det var ingen fara med bullen, den var inte giftig på något sätt utan den hade bara börjat växa.
Läkaren sa att jag kunde få operation direkt, men jag blev osäker. Operation? Nej, jag kunde nog vänta lite, mer besvärad var jag inte. Då.
Det gick en tid och jag fick mer och mer problem med att svälja. Det var som att det alltid satt kvar något i halsen när jag ätit. Jag började dessutom känna av de klassiska sköldkörtelproblemen som yrsel, dimsyn, illamående, allmänt dålig. Ny kontakt togs med endokrinologen och jag blev kallad lika snabbt den här gången. Nya prover och ultraljud. Visst hade den vuxit och jag borde få operationstid i maj.
Ingen kallelse kom och jag kände mig mer och mer besvärad. Ringde till endo och jo, jag stod kvar i kön till operation men de hade haft personalbrist som de försökte jobba ikapp nu. Bara att vänta.
Så kom då kallelsen och den 13 juli var det dags. Nu skulle de skära i min hals. Gulp.
Maken körde in mig till Karolinska och fick följa med in på nåt sorts förberedelserum. Där fick jag klä mig i sån där snygg skjorta som är öppen i ryggen och knyts med band kors och tvärs. Sen fick vi säga hejdå och vinka och jag var ensam...
Klockan var strax efter tolv när jag blev hämtad till operation. Där togs nya prover och jag fick träffa narkosläkare och kirurg. Kirurgen kände på halsen och ritade sedan var hon skulle skära. Iiiii...
Strax före två rullades jag in på operationssalen och fick hälsa på alla människor. Fattade verkligen inte innan att det är så många människor inblandade i en operation. En infart i handen och en mask att andas i....
Fortsättning följer:)
Så här såg jag ut dagen efter operationen. Lite öm och lite extra svullen och nästan ingen röst...
Första jobbveckan
Här gick det undan! Imorgon blir det sista arbetsdagen för den här veckan och så fort det gått. Vi lärare började ju i måndags och på onsdagen kom eleverna. Kul att träffas igen efter nästan tre veckors lov, den längsta julledighet vi haft tror jag.
Det här med att börja jobba efter många sovmorgnar och lata dagar, det är ju inte helt lätt. Lite trött blir man allt. Kvällarna har liksom runnit iväg efter middagen, lite jobb och lite tv så är man redo för nattning sen.
Idag ska jag visa bild på de färdigställda rävsockarna och faktiskt bild på vantarna också. Jag tog en bild på dem när vi var och gosade med vantarnas ägare:)
För gosiga små fötter...
... och för att värma små händer<3
Vet inte riktigt när sockarna ska överlämnas, men snart hoppas jag;)
I stickorna sitter det nu vantar till maken. Han blev så nöjd med sin tubhalsduk och ville ha mer stickat, så ett par varma vantar blir ju bra i vinter.
Ikväll har vi tittat på nya serien om Mandelmanns gård, så himla roligt! Måste bara följa det här.
Snart blir det lite sova, imorgon är det ju sista dagen för jobb och sen fredagsmys!!
Kram
Köldknäpp
Här har varit riktigt kallt några dagar, och fuktigt. Häromdagen skickade jag det här lilla collaget till dottern på andra sidan jorden:
Vovven och jag på promenad i -22...brrr.
Dottern svarade att de hade +33 och sol, haha. Så olika vi har det!
Det har blivit en del vackra prommisar, sol och dimma är fint tillsammans.
En natt när det blåst ordentligt hade snön lagt sig som vågor över åkern, vackert.
Nu har vi mildare temperatur ute, bara -6, men det känns mycket kallare då. Det är så torrt och fint och skoknarrigt när det är fler minusgrader.
Idag är sista dagen på lovet och jag hade en plan för hur den skulle tillbringas. Det blev inte riktigt så. Jag tog ner de röda julgardinerna i vardagsrummet och skulle bara hänga upp de nyinköpta längderna - nya eftersom lilla katten Molly klättrat i de gamla och det är inte så fint längre...
Men, de nya gardinerna var alldeles för långa och jag har inte riktigt fallit för det där med att gardinerna ska ligga i en dammig hög på golvet, så jag behövde korta av dem.
Symaskinen som också haft jullov, har stått dold under en hel hög av grejer som bara stuvats in i arbetsrummet. Eller stuvats.... För att få plats att sy behövde jag också rensa på mitt arbetsbord... Ja, det tog några timmar av dagens plan. Men nu är de på plats!
Så, nu fortsätter planen med en dusch och lite finfix för jag ska gå på ett långt yogapass ikväll och jag tänker inte visa upp mina fötter i det här skicket;)
Fram till dess ska jag följa planen (tror jag). Den inbegriper en del jobb, alltså förberedelser för att starta terminen. Det kanske inte blir så mycket.....
Nu mot duschen!
Kram
Barnbarnsdagar
Tänk så roligt det är att umgås med ett barnbarn! Nu får man liksom chansen att göra om allt det roliga man gjorde med sina egna barn, utan att behöva ha det jobbiga också;)
Vi hämtade äldsta barnbarnet i måndags och passade på att gosa med lillasyster samtidigt. Vi åkte direkt till mataffären och så bestämde vi middagar tillsammans. Vi skulle äta korv stroganoff en dag och köttfärssås den andra. En liten pysseltidning fick också följa med hem;)
Så pyssel, gos, film, ritande och mys blev måndagskväll och lååång lässtund innan sovdags.
Tisdag bjöd på sol och hundlek på åkern:
Kasta pinne är favoritlek för båda tror jag!
Till slut blev vi alla trötta och gick hem och tände brasa för korvgrillning utomhus.
Mysigt!
In och se på film och fika lite...
På eftermiddagen gjorde vi ett eget memoryspel av bilder vi klippte ur tidningar. Spelet fick en egen låda att förvaras i:
Snyggt och återanvänt av en barnsnickrad låda från för länge sedan....
Eftersom lekleran var med bjöds vi också på ett antal goda glassar i olika smaker och strössel....
Inte utan att man blir lite sugen på godsaker nu igen...
Ja, sen var det kväll och låååång lässtund igen. Men hon sov gott den lilla tjejen! Vi återlämnade henne till föräldrarna på dagen igår och åkte hem till ett tyst och tomt hus...
Dagen idag, den femte i min bok, har varit kall. Vi väntar ca 18 minusgrader ikväll och natt, brrrr. Det var dock lite soligt på dagen när vovven och jag gick en rask promenad:
Ja, det är vackert där jag bor! Orörda snöiga åkrar runtom överallt, en hel del skog och så några hus här och där. Fint.
Nu är det kväll och det blir nog en del stickning. Eller slutförandet av sockorna som nu kommer att få rävnosar tror jag, hihi.
Ha det så bra, kram Annica
Gammalt och nytt
Nu är det nytt år, 2017! Jag stänger dörren till det gamla 2016 och börjar skriva en helt ny bok med 365 blanka tomma sidor.
Den första dagen började så här:
Vackert, eller hur? Vovven och jag tog en skön morgonpromenad vid halv nio-tiden. Tyst, tyst var det. Lite fågelkvitter, det var allt. Jag var pigg och hade sovit färdigt, trots den för mig sena timmen vid läggdags:) Men att avstå nästan helt från alkohol gör ju både kroppen och knoppen lite piggare! Det blir en av grejerna för det nya året.
Förra årets sista boksida fylls med vår nyårsmeny:
Trerätters - räkröra på krispig isbergssallad (de andra hade smörstekt brödskiva under), svensk ekologisk biff med smörstekt sötpotatis, bea och sallad med granatäpple. Som efterrätt gino i portionsformar serverad med glasskula. Mums!
Från och med idag är kalasandet slut, nu ska jag vara så sockerfri det bara går. Ännu en grej för det här året;)
Förra årets sista stickning avslutades på det nya årets första förmiddag, en tubhalsduk - cowl - till maken:
Nu vill jag ju nästan att det ska bli riktig vinter så att han kan använda den!
Ny stickning påbörjad (såklart) och det blir nya små sockor till yngsta barnbarnet. I julklapp fick hon små vantar som ser ut som rävar (inte fotade tyvärr) och nu får hon små sockar till i samma rävröda nyans. Jag stickar två på en gång, det är lite pyssel med det men så värt det när båda blir klara samtidigt och exakt likadana;)
Bokens första sida avslutas nu, med middagsplaner i form av hemgjorda hamburgare i sonens nya hamburgergrill. Spännande!
Simma lugnt nu, ett helt nytt fint år väntar! Du bestämmer vad det ska stå på sidorna i din bok. I min bok ska det vara positivitet och glädje!
Puss o kram
Tredagarsjul
Oj, så mycket jul man hinner ha på tre dagar! Som vanligt klädde vi granen kvällen innan julafton:
Dagen efter var det så mycket paket att de inte rymdes under, utan fick travas bredvid - som vanligt... Fast det mesta var faktiskt till barnen....
Lilla Elise fick en mycket uppskattad bok som hon läste med stor inlevelse tillsammans med morfar.
Storasyster Savannah fick mössa och halskrage likadant som Selma i julkalendern, mycket lyckat.
Så himla roligt att sticka när gåvorna blir uppskattade!
De små trollungarna fick massor av julklappar, det lektes intensivt och stämningen var på topp. Kul med jul:)
Idag har vår familj och barnbarnsfamiljen firat mer jul hos barnens farmor o farfar, mer god mat.
Våra barns kusin var också där, hos sin mormor o morfar... Devon är några år äldre än Savannah och en idol att se upp till. Tjejerna pysslade och hängde tillsammans, så kul att de funnit varandra.
Det var skönt att ha en vilodag emellan, vi tog det väldigt lugnt på juldagen. Dottern som kommit upp från Göteborg med sin sambo chillade vi med innan de behövde packa in sig i bilen och åka hemåt. Bilder skickades fram och tillbaka mellan oss och Australien där äldsta dottern befinner sig med sin familj. De hade lite varmare än oss.... Julmat som middag, enkelt och lättlagat;)
Imorgon återvänder sonen till jobbet i Forsmark och vi åker till vår lilla stad för att bland annat ta nytt passfoto till mig - resa väntar i vår! Dessutom ska vi handla lite i möbelväg till sonens planerade flytt, saker som vi tittat ut idag men inte hade plats för i bilen.... De väntar här när han kommer hem på fredag igen.
En bild till bara:
Vad gör det att boken är upp o ner? Djur är jättepoppis just nu vare sig de är åt rätt håll eller står på huvudet!
Sov gott nu, kram
