frokenpense

Idag är det sex månader sedan jag opererade mig. Den där stora bullen, eller limpan, på halsen försvann. Eller stora, det syntes inte så mycket på utsidan, men det kändes ordentligt när jag böjde på huvudet eller vred på nacken. Den där bullen som var en förvuxen sköldkörtel hade haft god tid på sig att växa. Det var ju flera år sedan jag började märka av problemen med att svälja och blev skickad till endokrinologen ganska omgående. Där togs prover och gjordes ultraljud, men det var ingen fara med bullen, den var inte giftig på något sätt utan den hade bara börjat växa. 

Läkaren sa att jag kunde få operation direkt, men jag blev osäker. Operation? Nej, jag kunde nog vänta lite, mer besvärad var jag inte. Då.

Det gick en tid och jag fick mer och mer problem med att svälja. Det var som att det alltid satt kvar något i halsen när jag ätit. Jag började dessutom känna av de klassiska sköldkörtelproblemen som yrsel, dimsyn, illamående, allmänt dålig. Ny kontakt togs med endokrinologen och jag blev kallad lika snabbt den här gången. Nya prover och ultraljud. Visst hade den vuxit och jag borde få operationstid i maj. 

Ingen kallelse kom och jag kände mig mer och mer besvärad. Ringde till endo och jo, jag stod kvar i kön till operation men de hade haft personalbrist som de försökte jobba ikapp nu. Bara att vänta. 

Så kom då kallelsen och den 13 juli var det dags. Nu skulle de skära i min hals. Gulp.

 

Maken körde in mig till Karolinska och fick följa med in på nåt sorts förberedelserum. Där fick jag klä mig i sån där snygg skjorta som är öppen i ryggen och knyts med band kors och tvärs. Sen fick vi säga hejdå och vinka och jag var ensam...

Klockan var strax efter tolv när jag blev hämtad till operation. Där togs nya prover och jag fick träffa narkosläkare och kirurg. Kirurgen kände på halsen och ritade sedan var hon skulle skära. Iiiii...

 

Strax före två rullades jag in på operationssalen och fick hälsa på alla människor. Fattade verkligen inte innan att det är så många människor inblandade i en operation. En infart i handen och en mask att andas i....

 

Fortsättning följer:)