Operation del 2

Ja, jag är kvar i det som hände runt min sköldkörteloperation för sex månader sen. Det var den 13 juli, mitt i smällheta sommaren. Jag kom dit fastande som man skulle vara, men inte speciellt hungrig. Inte ens nervös. Den där bullen var mer till besvär nu och jag behövde göra något åt det. Enda vägen var operation, så det var bara att ställa in sig på det.
På KS gör man många sådana operationer varje år, så det var jag inte orolig för. Läkaren på endokrinologen var trevlig och förtroendeingivande, så det kändes som jag var i trygga händer.
 
När jag vaknade upp efter operationen var jag ganska groggy. Jag minns att det var en kvinnlig röst som upprepade mitt namn och sa att det var dags att vakna nu. Så småningom tog jag mig ut ur dimman och började se mig omkring. Sköterskan pratade med mig och ville att jag skulle svara. "Krax krax" lät det som ur min mun. Jag fick dricka vatten och göra nya försök. Sen fick jag vila lite till. Jag har för mig att jag fick ta nya prover i armvecket och att det var en sköterskeelev som gjorde det, det var några stycken som pratade samtidigt och jag var inte riktigt klar i huvudet ännu efter narkosen. Det gick bra med proverna, jag kunde kraxa som svar på tilltal och jag hade svinont i halsen. Sköterskan sa att det brukade påminna om ordentlig halsfluss och det gjorde det faktiskt.
 
Efter ett tag blev jag hämtad upp till avdelningen och fick en plats nära fönstret. Draperier drogs för, precis som det var för de andra sängarna, och det kändes som att vara med i en sjukhusserie;)
Jag blev informerad om att jag skulle ringa när det var dags för kissning, inte försöka på egen hand. Så fort jag hade klarat toabesöket skulle jag få middag. Vid sjutiden (tror jag, allt är fortfarande lite oklart) tog jag och droppställningen en promenad till toan med en sköterska vid armen. Benen var lite darriga, men med stödet gick det bra att gå. Sen fick jag beställa middag! Det fanns en lång lista av goda saker att välja mellan och jag valde något med mycket blomkål. När maten kom efter en stund smakade den himmelskt! Efter att ha fastat sedan kvällen innan var det jättegott att äta. Jag var lite orolig att det skulle kännas i halsen, men det gjorde det inte alls.
 
Sen var jag jättetrött. Hade lite sms-kontakt med nära och kära, att prata var svårt. Det blev tidig kväll men ont om sömn. Det kom nya patienter, det var en kvinna som hade grymt ont någonstans och skrek mycket. Hon var från ett annat land så det var tolkar och släktingar där. Så fort hennes smärtstillande tog sov både hon och jag...
 
På morgonen fick man tassa ut till korridoren och vid en dörröppning till köket stod en snäll man och tog emot frukostbeställning. Oj, så mycket gott jag åt!
Orkade inte ens hälften av det här, men det smakade riktigt bra. 
 
Efter frukost kom kirurgen som opererat mig och vi hade ett utskrivningssamtal. Eller hon pratade och jag kraxade... Hon berättade att min lilla knöl i halsen inte hade varit så liten ändå. Den hade vuxit in i stämbanden, så de hade fått frilägga nerver för att överhuvudtaget kunna ta bort sköldisen. Dessutom hade bisköldkörtlarna också trasslat in sig och en av de fyra små, inte större än ett risgryn, hade de fått operera ut ur sköldkörteln och sy tillbaka på sin plats. Det hade alltså blivit mer komplicerat än väntat. Hon var lite orolig för min röst, hon märkte ju att den var jättesvag, och sa att det får visa sig med tiden om det blir komplikationer av operationen. Isåfall skulle jag få komma till logoped och lära mig prata på nytt. Jag blev sjukskriven i åtta arbetsdagar, tills dess borde jag vara på banan igen (nu var det onsdag, så till fredagen veckan därpå alltså). Under tiden skulle jag använda min röst och försöka så mycket som möjligt att prata.
Jag ringde maken med en ynklig liten röst och sa att nu var det dags för hämtning....
 
Det blir så långt det här, men min berättelse känns ändå viktig för mig att ha kvar. Det är möjligt att det är en rutinoperation för dem, men för mig är det en ovanlig händelse och förhoppningsvis once in a lifetime.
 
Fortsättning följer....
 
Kram
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0