frokenpense

Maken och jag har tagit en kort husvagnstripp till skogen. Inte så långt med andra ord.... Dryga milen hemifrån längs en mindre väg finns ett ställe som vi campat vid förut. Bara träden och vi. 

Det finns inte så mycket att göra annat än att koppla av där. Eftersom det inte är så mycket lövträd är det inte ens något fågelkvitter utan det är total tystnad där. 

En som var nöjd var lilla vovven som kunde gå omkring löst och plocka pinne efter pinne att gnaga på.

Hon fick ihop en bra samling ;)

 

Imorse vaknade vi ganska tidigt för att vara oss, packade ihop och åkte hem till vår egen svampskog. Idag blir det svampsås till pastan, rejält mycket också!

 

Det är min sista lediga dag och mina tankar är hos mina äldsta flickor. Deras farmor ligger på sjukhus efter hjärtattacker och nu är det inte långt kvar. Alla maskiner har stängts av och släkten har sagt adjö.... Det är så sorgligt när människor som varit pigga och friska ena dagen inte längre finns nästa dag....

 

Kvällen ikväll ska jag plocka ihop för att arbeta imorgon efter åtta veckor ledigt. Vart har de dagarna tagit vägen? Och vad behöver jag egentligen ta med mig? Är det verkligen nödvändigt att jobba?

 

Kram alla därute, var rädda om varann och kom ihåg att säga hej då ordentligt till någon när du går....