Vårtrött
Har nog fått en släng av det som många får så här på våren, lite trötthet. Kanske har det varit lite mycket jobb och lite för lite nöje på sista tiden? Att ensam rätta alla delar i två olika nationella prov, det har inte varit en vitaminkur precis. Nu är ju alla miljoner delar färdigrättade, på kvällar och helger, så nu kan jag kanske med extra gott samvete börja njuta av fritid;)
Söndagen bjöd på strålande sol under förmiddagen, så jag knallade iväg på en egen lång promenad utan hund. Konstigt kändes det, men vovven börjar bli gammal och orkar inte lika mycket som förr. Hon har fått egna promenader i sin takt istället.
Våren har kommit lite längre nu och det dyker upp mer och mer grönt:
Kabbeleka i vattenfyllt dike
Stigen längs ån är underbart fin nu
Här kommer små spirande liljekonvaljer
Och titta här - gullvivan blommar!
Små ljuva skogsvioler har också tittat upp.
Igår hade vi lilla Isabella här med sin mamma, så roligt! De där små liven är ju fantastiska. Förra gången lillfian var här upptäckte hon övervåningen och allt roligt där, så nu knallade hon direkt upp dit och fram till lådan med mjuka golvpusselbokstäver. En gång har hon sett dem och mindes precis var de var, otroligt. En annan rolig sak hon mindes var att slänga ner saker i badkaret, det låter tydligen skojigt:)
Nu har jag tänkt och funderat under dagen på om jag ska åka iväg på yoga eller inte. Det blev ett inte. Orkar inte sätta mig i bilen och orkar heller inte släpa in kroppen på ett pass, trots att jag vet att det är skönt. Är man uttröttad så är man, det är viktigt också att lyssna på kroppen som inte vill. Det kommer fler dagar och fler pass.
Nu ägnar jag mig åt stickning och återhämtning istället!
Kram på er
Kommentarer
Trackback
